Vår på riktigt!

Även om jag faktiskt sörjer lite att vintern är över så älskar och välkomnar jag också våren. Det har liksom gått mig lite förbi det här med att vi gått mot ljusare tider, och det var egentligen inte förrän på kvällens lugna femkilometerspass som jag på riktigt reagerade över det där härliga kvällsljuset. Och då är det ändå mitten av april! Sen på bollen alltså, men tiden går i raketfart, det är inte alltid lätt att hänga med.

De senaste veckorna har varit fyllda till bredden med studier och extrajobb. Tentorna har avlöst varandra och då jag ganska nyligen börjat ett nytt jobb har jag haft svårt att tacka nej till extrapass om någon frågat. Att säga nej är generellt något jag måste bli bättre på, eller snarare bli bättre på att inte säga ja och sedan ändra mig. Det är lätt hänt att ta på sig alldeles för mycket och sedan behöva göra någon besviken. Så vill jag inte göra! Det får bli vårens utmaning på temat personlig utveckling.

Förutom det så har jag som mål att springa milen innan 1 juni vilket bäddar för en hel del löpning i april och maj! Just nu går 5-6 km helt okej bra, men det behövs ännu lite till för att få till de där sista kilometerna. Jag kanske ska anmäla mig till ett lopp?

Annonser

Chokladkurs på marsipangården!

Alla som känner mig vet hur mycket jag tycker om att baka. Det är något meditativt, snudd på terapeutiskt, att knåda en deg eller noggrant pilla med detaljerna på en bakelse och det händer rätt ofta att jag kommer hem efter en stressig dag och bakar något. Detta intresse har nog inte undgått någon i min närhet, det märker inte minst på min födelsedag där det fanns ett tydligt tema på de presenter jag fick. En av dom innehöll en heldag med min mamma (bara det helt fantastiskt eftersom jag älskar att vara med min mamma så himla mycket) och att vi tillsammans skulle gå en grundkurs i pralintillverkning! Hurra!

Så igår förmiddag for vi till Trosa och började dagen med en lunch på det urmysiga Bomans Hotell och en promenad på stan. Området kring hamnen och kanalen i Trosa är så mysigt, och de har många fina små butiker som vi i vanlig ordning inte kom ifrån tomhänta. Och vid 1730 var det alltså dags för oss att göra pralindebut på Marsipangården! Vi fick bl.a. lära oss att gjuta pralinskal, fylla dem med tryffel, doppa praliner, jobba med överföringsark och göra marsipanfigurer. Mellan momenten fick vi fika med praliner och bakverk från butiken/caféet på nedervåningen – livsfarligt och helt underbart. Efter flera timmar inne i chokladverkstan fick vi alla med oss det vi gjort, en hel påse var med olika saker. Så nu är skafferiet fullproppat med praliner och vi är superbitna av det här med praliner! Vi vill bara ha mer! Jag kan varmt rekommendera att gå en sådan här kurs, eller ge bort i present!

IMG_0976Vi ”fikade lite” innan kursen… IMG_0991Förväntasfull!

IMG_0993Jag och mamma!  IMG_0989

IMG_0987Gjuta skal..

IMG_0994En marsipananka! Den ser kanske lite konstig ut, men det var faktiskt helt enligt instruktionerna 🙂

 

24 år i livet! (varning för djupare inlägg..)

Idag för 24 år sedan, ungefär precis samma tid som jag skriver detta, föddes jag på lasarettet i Falun vilket innebär att jag idag har existerat på jorden i 8766 dagar. Jag tycker det låter både mycket och lite på samma gång.

Jag hade ett litet meltdown här i veckan p.g.a. just denna dag. Jag skulle inte kalla det åldersångest i termen att jag håller på att bli gammal, utan mer att jag kände att jag borde ha kommit någonstans vid det här laget. Borde ha en kandidatexamen, borde ha varit ute och rest en längre period, borde ha gjort en säsong på någon alptopp, borde ha…Ja, vad mer borde jag ha gjort?

Egentligen hade jag nog lite ångest över att jag vacklat så mycket i mina beslut, att jag jobbat för mycket, att jag inte tagit tillvara mer på mina ”ungdomsår”. En liten släng av tanken att det roliga börjar ta slut, att jag snart måste bli vuxen på riktigt och släppa tankar på spontana äventyr. Vilket ju är helt fel!
Åren mellan 20-23 var tuffa, och det är inte förrän det senaste året som jag hittat mig själv på riktigt och det gör att jag nu kan köra full fart framåt. Jag har tänkt mycket på detta de senaste dagarna och kommit fram till att det faktiskt finns en tid för allt. Min tid var inte de åren då jag var ung och skör, min tid är nu när jag är lite äldre , mycket starkare och vet i vilken riktning jag ska gå.

Jag tror att dom här känslorna är så himla vanliga bland unga människor idag och det är synd att det inte pratas om det mer. Just dessa ”jag-borde-ha” är livsfarliga, för man borde ingenting. Det viktigaste man kan göra är att göra det man själv vill, alltid. Allt blir vad man gör det till, både det lilla och det stora och jag tror det är viktigt att lyssna inåt snarare än till sociala medier.

 

 

Paradiset Les Arcs

Tillbaka efter en ofrivillig bloggpaus (såhär några veckor in i bloggandet..). Det var tufft att komma hem och ta tag i tentor, tandläkarbesök, massor av jobb och diverse andra vardagsbestyr. Men nu är jag tillbaka och tänker att jag tar vid där jag slutade sist!

En vecka i paradiset, det ger ganska precis den rätta bilden av min spontana alpvecka. Tre dagar innan avresa ramlade jag över en mycket prisvärd resa till Les Arcs i franska alperna, och tre dagar senare fann jag mig själv på 05:37-tåget mot centralen med ryggsäck på ryggen, takeaway-kaffen i handen och magen sprängfylld med fjärilar.
Ganska direkt lyckades jag hitta en tjej i samma ålder som jag själv, också hon soloresande och vi fann varandra i ett hjärtslag (underbart och fantastiskt hur fort man lär känns någon på djupet när man reser med varandra). Synd nog skulle hon till en annan skidort, någonting som vi i efterhand ändå tyckte var ganska bra, för det finns ingenting som skapar så många möten som att komma själv till ett resmål. Med det sagt så hittade jag under veckan människor med vilka jag skrattade så mycket med att det emellanåt var svårt att koncentrera sig på att åka skidor.

Skidåkningen var också den fantastisk, och allra mest p.g.a. sju dagar i sträck med strålande sol, några minus och perfekta förhållanden för skidåkning. I priset för resan ingick skidlektioner fyra timmar varje dag, och jag – som efter 12 år på snowboard åter gjorde debut på skidor – var något rostig de två första dagarna men kände när veckan var slut hur mycket jag hade utvecklats.

Jag älskar vintern – jag älskar vintern mer än sommaren – och det är med sorg jag konstaterar att säsongen snart är över och att jag förmodligen inte hinner med fler resor denna gång. Men det gör också att jag med euforisk lycka ser fram emot kommande vinter då det ska vintersportas som aldrig förr. Tills dess ska det njutas av en till fantastisk årstid, våren, och det är känns inte helt tokigt det heller.

DSC03494

DSC_9378

DSC03346

DSC_9187

DSC_9286

DSC_9345

DSC_9344   DSC_9298

DSC03577

Foto 2015-02-08 11 25 44

Foto 2015-02-10 17 13 17

DSC_9247

Foto 2015-02-13 11 30 28

 

 

I min resväska

Äntligen är dagen kommen! Dagen innan jag beger mig mot fantastisk skidåkning, småfulla afterski fransoser och varm choklad på någon alptopp i Les Arcs. Herregud vad härligt det ska bli! Packningen är nästan klar, och som sig bör har jag packat, packat om, valt bort, lagt till och gjort det hela ganska mycket svårare än det egentligen behöver vara. För hur mycket av sånt man tar med sig behöver man egentligen på en skidresa?

Jag åker för första gången med UCPA så jag hoppas de lever upp till mina förväntningar! Som alltid är det lite pirrigt innan man kommer iväg. Vilka reser man med, vem ska man dela rum med, kommer någon vilja hänga med mig osv. Men allt det där brukar ge med sig ganska fort väl på plats. Ser verkligen fram emot den kommande veckan!

IMG_0399
Har såklart med mig rätt mycket mer än det på bilden..

Löpning

Jag har i alla tider haft ett riktigt on/off-förhållande med min löpning. I perioder springer jag mycket, nästan varje dag, och älskar varje minut av det. Men i andra perioder så känns det så otroligt tungt mentalt att snöra skorna och ta sig ut. Detta kommer såklart lite natuligt med årstiderna, inte för att jag tycker det är för kallt för att springa utan mer för att det på vintern ofta är halt och för att regnet ofta vräker ner på hösten. Det är inte lika trevligt som en ljummen sommarmorgon eller en solig vårdag, så är det bara!

Men som Paolo Roberto ofta skriver på sin instagram; Springer man bara när det är sol och vackert väder så blir det inte så många löppass i Sverige. Och det vore faktiskt tråkigt för det är verkligen en härlig känsla när man når punkten där kropp och knopp är i total symbios och bara pinnar på – utan att man känner att man kommer att dö om man springer en enda minut till.

Med det i minnet tar jag tag i pass nr 4 på det schemat jag följer just nu, det som så småningom ska ta mig runt Lidingöloppet. Det innebär just idag att jag ska gå raskt/springa i 50 minuter, hur långt jag kommer är inte viktigt, utan ett fint löpsteg och att springa så mycket som möjligt är fokuset.

Tänkte du träna idag?

visby gotland

Måndag och en minst sagt lovande vecka

Denna snöiga måndag har bara spungit förbi! Kastade en blick på klockan som helt plötsligt stod på 21:30. Hur kommer det sig att vissa dagar är som två och andra susar förbi bara sådär?

Idag har det tagits tag i en del måste-göra-saker och fixats och trixats inför kommande roligheter i slutet på veckan (peppad!). Men istället för att ändlöst vänta på fredag ska jag längta in den med andra härliga saker:

Springa tre härliga svängar runt sjöarna där jag bor

Träna tre styrkepass med fokus på basövningar

Gå till biblioteket och låna ett gäng böcker

Köpa ett underställ

Lyssna ikapp missade favoritpoddar

Älskar måndagar!

DSC_1469

Månadens läsning – Januari

När jag var barn läste jag mycket och ofta. Min passion för läsning började på min favoritplats på jorden, min mormor och morfars hus på bygden i Dalarna. I ett hörn i hallen på övervåningen stod en tung, kurbitsmålad kista sprängfylld med min mamma och mosters gamla böcker i det där lilla formatet som alla ungdomsböcker från 70/80-tal verkar ha. I timmar kunde jag och min kusin sitta och gräva i den där kistan för att välja ut den bästa boken, för att sedan ligga på hallmattan och läsa så gott det gick. Ibland lekte vi bibliotek eller bokaffär, men då fick man inte välja vad man ville ”köpa”.
Det var mycket ”Kitty som detektiv” i den där kistan, och jag kan tänka mig att det var någonstans där som ett annat passionerat intresse började ta form, nämligen brott och kriminalitet – och allra helst kallblodiga mord. Detta var ett intresse jag delade med min farmor, och tillsammans med henne satt jag som 8-åring långt in på småtimmarna och tittade på Discovery på män som mördade och grävde ner sina fruar, fruar som mördade och grävde ner sina män osv. Faktiskt ett av mina finaste barndomsminnen, hur knäppt det än låter.

Jag älskar fortfarande att gå till biblioteket och på bokrean, men de senaste åren har det varit lite glest mellan nyinköpen i bokhyllan. Framöver har jag ambitionen att ändra på det och tänkte att en läsutmaning kan vara en bra grej! Bokhora körde en rolig utmaning förra året; böcker från 30 länder, minst 20 kvinnliga/manliga författare och 10 olika årtionden. Perfekt för att komma igång!

I Januari hann jag bara med att läsa en enda bok, och tyvärr inte en särskilt bra sådan. ”Tystnadens gåta” av Steve Hamilton. Kanske hade jag för höga förväntningar, kolla bara på framsidan, men den var varken bra eller dålig. Orginellt skriven och med några spännande sidor absolut, men på det stora hela långdragen och en aning…mjä. Tänker inte säga så mycket mer än att har du tid att läsa en bok, läs inte den här.

tystnadens gåta

”Tystnadens gåta”  får inte vara med i läsutmaningen.. 2010-talet kan bättre.

Att hålla ett löfte

I slutet av förra året bestämde jag mig för att stuva om lite i mitt liv. Jag trivdes inget vidare på min arbetsplats, träffade mer sällan mina kompisar, hoppade över allt fler träningspass och kände mig trött, ofokuserad och omotiverad. Saker jag planerat vid samma tid ett år tidigare hade inte blivit riktigt som jag tänkt och det hela resulterade i en ganska tung, nedåtgående spiral. Det är okej att stanna upp i den där spiralen ett tag och tillåta sig själv att känna sig lite nedslagen, allt kan ju inte vara rosenrött och fantastiskt hela tiden, någonting en ofta glömmer.

Men så bestämde jag mig alltså att livet är för kort för att inte leva det fullt ut, och gjorde som så många andra – jag skrev ned mina nyårslöften. Jag delade upp dom i tre kategorier: ”Skall innehålla”, ”Skall inte innehålla” och ”Saker jag vill göra”. Det tog ungefär en månad, mycket tankeverksamhet, och framförallt mycket rannsakande av min egen person för att lyckas plita ner saker jag kände att jag vill göra och välja bort de saker jag borde göra, eller kanske till och med saker som andra vill göra.

Mitt 2015..

..skall innehålla:
Spontanitet
Målsättningar
Motivation
Upplevelser
Mindre tänka, mer göra

..skall inte innehålla:
Energitjuvar
Ofullföljda mål
Väntan på bättre timing, sällskap till resan etc.

Saker jag vill göra:
Åka mycket skidor, utför och på längden
Springa fler lopp (bla Tjejmilen och Lidingöloppet)
Simma Vansbrosimningen
Klättra mer
Vandra i Norge
Lära mig kitesurfa
Åka på en längre resa

Framförallt är den här listan en chans att utveckla (och senare följa upp) egenskaper hos mig själv som jag behöver jobba lite på. Bli mer spontan, fullfölja alla mina mål och drömmar och göra mer av de saker som jag vill göra, oberoende av någon annan. Med detta i bakhuvudet bokade jag idag 2015 års första resa med avgång nästa fredag. Ingen annan än en själv kan byta riktning på livet!

pizap.com14224612311961

Sharing is caring

Min mamma och jag är bra på att prata mat. Våra konversationer kan börja i vilken ände som helst, men drar sig allt som oftast mot någon ny maträtt eller ett spännande bakverk. Vi byter recept, tillagar, provbakar, justerar och ringer oftast varandra några dagar senare för att kolla hur det landade. Helt klart ett mysigt vardagsinslag!

Häromdagen tipsade hon mig om en superenkel men supergod rätt med köttfärs. Jag tycker köttfärs kan vara svårt att variera, det blir oftast köttfärssås eller biffar, och ofta smakar allting ungefär likadant. Detta recept innehåller dock både vin, grädde, soltorkade tomater och citron. Ett roligt alternativ till de vanliga köttfärsrätterna och helt klart ett hett tips till morgondagens middag! Kanske kan köttfärsen även bytas ut mot quorn? Receptet hittar du HÄR.

pizap.com14223988509062

pizap.com14223991648741